JOHANNESBURG. Rwanda ska försöka närma sig en demokratisk och
fredlig framtid på måndagen när det första presidentvalet hålls
sedan landet blev självständigt för mer än 40 år sedan.
Ett anständigt genomfört val kan lägga grunden till en desperat
efterlängtad nationell försoning. Konflikten mellan de båda
folkgrupperna hutu och tutsi går flera hundra år tillbaka i tiden.
I färskt minne finns fortfarande 1994 års massaker då mellan en halv
miljon och en miljon tutsis och moderata hutus mördades.
Sittande tutsipresidenten Paul Kagame är storfavorit. Den asketiske
“före detta yrkessoldaten kan skryta med att han stabiliserat “”de”
“tusen kullarnas land””.”
Paul Kagame, 46, manar också till nationell enighet.
Regeringspartiet har i princip tabubelagt användandet av orden
“tutsi och “”hutu””. De anses vara splittrande.”
Kagames huvudmotståndare, är den tidigare premiärministern Faustin
Twagiramungu, 58. En moderat samarbetsvillig hutupolitiker vars
chanser anses ringa.
Twagiramungo avbröt sin kampanj i förtid då han ansåg att regeringen
saboterat den, en bedömning som stöds av Amnesty International. En
Twagiramungu- anhängare dödades på lördagen och tolv anhängare
fängslades på söndagen.
den rwandiska regeringen har inför Detta första val efter
folkmordet underblåst ett klimat av rädsla och trakasserier, sa
Amnesty International i ett uttalande i helgen.
Regeringspartiet RPF anklagar Twagiramungu för att ha använt sig av
etniskt uppviglande propaganda, något som han förnekar.
Det är ändå en beskyllning som biter hårt i ett land där folk
slaktades i ett ursinnigt tempo av hutuextremister. Uppsvullna
kroppar med avhuggna lemmar flöt i Kagerafloden in i grannlandet
Tanzania.
Massakern startade i april 1994, samtidigt som omvärlden var
upptagen med att Nelson Mandela valdes till president i Sydafrika.
Den utlösande faktorn var att ett flygplan med Rwandas och Burundis
båda presidenter sköts ner. Den dödade rwandiske presidenten
Juvénal Habyarimana hade just gått med på en maktdelningsplan mellan
hutus och tutsis. Hutuextremisterna, som misstänks ha skjutit ner
planet, utnyttjade tillfället till att mana hutus att gå
bärsärkagång mot sina tutsilandsmän. Men också mot hutus som hade
samröre med tutsis, i en ursinnig hämnd för gamla oförrätter.
Mardrömmen varade i 100 dagar.
Någon internationell hjälp stod inte att finna, omvärlden var först
förlamad inför rapporterna från Rwanda.
Tutsirebellerna, dagens regeringsparti RPF, inledde ett fjorton
veckor långt inbördeskrig med backning från Uganda. Rebellerna tog
över makten i huvudstaden Kigali och satte stopp för massakern.
1,7 miljoner hutus flydde över gränsen till Kongo-Kinshasa,
dåvarande Zaire, däribland många av de huvudansvariga
hutuextremisterna. Detta skapade ett allvarligt internationellt
flyktingproblem. Hutus använde också flyktinglägren som språngbräda
för terrorattacker in i Rwanda.
“Gränshotet blev en förevändning för Rwanda att ge sig in i Kongo;”
först 1997 genom att hjälpa kongolesen Laurent Kabila att ta makten.
Sedan, när Kabila visade sig illojal, genom att 1998 invadera östra
Kongo och backa rebellrörelsen RCD som nu sitter i
Kinshasaregeringen.
Rwanda drog tillbaka sina trupper förra året, efter FN-stödda
garantier från Kinshasa om att överlämna hutuextremisterna. Många
av dem finns på FN:s listor över misstänkta krigsförbrytare.
Folkmordets rättsliga följder återstår fortfarande.
En pågående FN-tribunal i Tanzania dömde 1998 Jean Kambanda, ännu en
tidigare premiärminister i Rwanda, till livstids fängelse för hans
roll i folkmordet.
Den rwandiska regeringen sätter sig dock emot att tribunalen nu
utreder de massakrer som regeringspartiet RPF självt anklagats för.
På gräsrotsnivå har ett bydomarsystem inrättats i Rwanda. Det ska
ta itu med de cirka 60 000 som fortfarande väntar i de överbelamrade
fängelserna på att ställas inför rätta för sin del i massakrerna.
I det stora hela är Rwanda i dag förvånansvärt stabilt. Utländska
investerare återvänder sakta. En sydafrikansk hotellmagnat planerar
till och med att bygga ett nytt lyxhotell som ska locka turister med
bergsgorillautflykter.
Trots sina brister får president Kagame diskret backning från
omvärlden att fortsätta sitt värv.
FAKTA
o Konflikt med mycket lång historia
o Konflikten mellan hutumajoriteten och tutsiminoriteten går
tillbaka till talet, då de militärt starkare tutsis invaderade
norrifrån. Tutsis tvingade hutus att underkasta sig.
o Rwanda blev självständigt 1962 efter att först ha varit ett tyskt
protektorat och sedan 1916 i belgiska händer. Belgien styrde
Rwanda, grannländerna Burundi och Kongo-Kinshasa som en enhet.
o Befolkningen, drygt 8 miljoner, fördelar sig på hutus 85 procent,
tutsis 14 procent och ursprungsbefolkningen twa (pygmeer) 1 procent.
o Det tvistas fortfarande om folkmordet kunnat förhindras via en
snabbare reaktion från omvärlden. USA-presidenten Bill Clintons
administration stoppade bland annat en FN-resolution då den inte
ville sända amerikanska soldater till området.
o En ömtålig regional fred råder nu i Stora sjöområdet, bland annat
med stöd av FN-soldater i Kongo.
(Tidigare version publicerad i Dagens Nyheter.)
Comments are closed.