Sydafrikas styrelserum öppnas för svarta

Sydafrikas vita företag anpassar sig till den nya politiken och slåss nu om att få rekrytera de mest kända svarta ledarna.

JOHANNESBURG. Två välkända svarta apartheidmotståndare, Ntatho Motlana och Enos Mabuza, den ena doktor i Soweto, den andra fd hemlandsledare med ANC-kontakter, utnämndes nyligen till styrelseledamöter i olika storföretag i Sydafrika.

De två representerar en ny trend där det övervägande vita
näringslivet börjar se om sitt hus för att bättre anpassa sig
“till maktbalansen i ett framväxande nytt”” Sydafrika.”

APARTHEID TILLÄT INTE svarta kapitalister. Fram till för bara
något år sedan fick svarta varken äga aktier eller registrera
egna bolag, och svarta företagsledare var sällsynta. Svarta
entreprenörer fick hålla sig till den sk informella sektorn, där
taxirörelser och pubverksamhet blommat ut, eller ägna sig åt
anti-apartheidpolitik.

Men nu, sedan apartheidlagarna (i stort) avskaffats, börjar det
bli accepterat även bland apartheidaktivister att beblanda sig
med vita kapitalister, och en mindre huggsexa har brutit ut inom
näringslivet om de färgstarkaste svarta profilerna.

Trävaruföretaget PG Wood i Johannesburg var banbrytande när det
1988 anställde anti-apartheidledaren Murphy Morobe. Denne var då
i sin egenskap av talesman för anti-apartheidfronten UDF
eftersökt av säkerhetspolisen. En del såg det som ett utslag av
politisk opportunism. Andrew Gilbert på PG Wood hävdar dock att
ekonomiska överväganden var avgörande.

“Murphy Morobe har tillfört oss ett politiskt kunnande som viinte hade. Han är dessutom en utomordentligt dynamisk person medstor integritet. Alla projektförslag av betydelse går via Murphy, som vanligen kommer med invändningar som vi inte tänkt på,”
säger Andrew Gilbert.

Anti-apartheidledarens förmåga att läsa en balansräkning var
dock begränsad, men det har ett års studier vid
Princetonuniversitetet i USA rått bot på.

Svarta utgör i dag tre fjärdedelar av befolkningen i Sydafrika,
men inom näringslivet är situationen den omvända. Alla
verkställande direktörer i börsnoterade företag är vita. I
styrelserna i Sydafrikas 15 största industri- och gruvföretag
finns i dag totalt endast två svarta ledamöter. Av de ca 300000
sydafrikaner som har ledande administrativa befattningar är 77
procent vita och 12 procent svarta.

Långsiktig satsning på utbildning, ett av apartheids konkursbon,
anges av de flesta som universalmedicin.

Så sent som 1987 fanns det bara två tekniska skolor i Sydafrika
som svarta hade möjlighet att söka till. Men i dag har de vita
universiteten, som är överlägsna sina svarta motsvarigheter,
öppnats för svarta som klarar betygskraven och har
studieekonomin tryggad.

För att dra in de svarta i ekonomins centrum krävde nyligen Sam
Moutsenyane, ordförande i Nafcoc, handelskammaren för svarta,
att börsföretagens styrelser år 2000 till minst 50 procent ska
bestå av svarta ledamöter.

Andra menar att det vore katastrof. Kvotering leder till
inkompetenta styrelser, vilket drabbar landets ekonomi.
Motståndet är djupt rotat.

“De vita direktörerna känner sig tvingade av yttreomständigheter att ha fler svarta beslutsfattare. Men mellan fyraögon möter du starka negativa reaktioner, säger Eric Louw vid”
centret för näringslivsutveckling.

DE SVARTA I SYDAFRIKA har också betraktat näringslivet med stor
skepsis. Vita har fortfarande exklusiv politisk och ekonomisk
makt och en vanlig slutsats är att apartheid och kapitalism är
två sidor av samma sak.

De senaste 18 månadernas politiska försoning har emellertid
luckrat upp gamla motsättningar.

Befrielserörelsen ANC, åter tillåten och med egen, nyinköpt
kontorsskrapa i centrala Johannesburg, koncentrerar sig i dag på
att konstruera alltmer pragmatiska skuggbudgetar. Näringslivet,
i sin tur, medger allt oftare att landets svarta måste
kompenseras. Under retoriken växer samförståndet.

(Tidigare publicerad i Veckans Affärer.)