JOHANNESBURG. Alla papperen är påskrivna. Kongo-Kinshasas många
rebeller, partier och intressegrupper har gjort vad ingen trodde,
enats om en nationell samlingsregering. En närmast omöjlig uppgift
i det djupt splittrade, krigshärgade landet där 2,5 miljoner
människor dött de senaste fem åren.
En grov plump i protokollet var dock att president Joseph Kabila,
precis som när Kongoförhandlingarna inleddes i Sun City för ett år
sedan, valde att inte dyka upp. Och det i sin tur betydde att andra
statschefer ändrande sina resplaner i sista minuten.
“Det är oerhört upprörande – allt är packat och klart – allt som
krävdes var att Kabila kom hit. Nu känner vi att han inte har
legitimitet som president”, säger Kimwana Naheya, talesman för
Etienne Tshisekedi, nestorn i kongolesisk politik, till underteckad.
Etienne Tshisekedi, som varit premiärminister under förre diktatorn
Mobutu, väntas bli utnämnd till vice president tillsammans med
ledarna för de två rebellrörelserna Congolese Rally for Democracy,
RCD, backat av Rwanda, och Congolese Liberation Movement, MLC,
stöttat av Uganda.
Det var meningen att detta skulle ha skett på onsdagen, samtidigt
som president Kabila skulle ha fått ett tvåårsmandat att leda landet
fram till demokratiska val inom två år.
Den förvirrade situationen till trots så är detta typiskt för
kongolesisk politik. Känslor, intensivt kohandlande och plötsliga
vändningar är inget överraskande för de flyfotade och vältaliga
kongolesiska politikerna.
Vad som är klart, när detta skrivs, är att Kongo från en
internationell legal synvinkel har en ny författning och en
samlingsregering som alla parter är nöjda med. Även Kabila, som
skickat sina ministrar att underteckna alla papper.
I avtalet får den unge Kabila (31) och hans regering lika många
delegater till parlamentets två kamrar som tre andra likaställda
grupper, rebellerna RDC och MLC, samt den interna politiska
oppositionen.
FN, som redan har trupper i landet, inbjuds att skicka fler soldater
för att övervaka säkerheten under övergångsperioden. Inte minst att
hålla ordning på huvudstaden Kinshasa när rebellerna återvänder för
att sätta sig i den nya regeringen.
“Vi kommer att pressa vidare och följa den processen till punkt och
pricka”, säger Kimwana Naheya.
Kongo, med 50 miljoner invånare, blev självständigt 1960, lett av
den legendariske Patrice Lumumba, som mördades efter att ha svikits
av sin president Kasvubu och försvarsminister Joseph-Desiré Mobutu.
Mobutu etablerade 1965 , efter en femårig kris där FN sände trupper
och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds plan sköts ner, en
enpartistat.
Han backades under det kalla krigets dagar av USA, trots att han
plundrade sitt eget folk och lurade skjortan av USA, Världsbanken
och IMF. Ingen regent i modern tid har försnillat så mycket pengar – över 100 miljarder kronor – som den extravagante Mobutu.
1997 fördrevs Mobutu av Laurent Kabila, efter en kort kampanj, som
stöddes av Rwanda och Uganda.
Missnöje med Kabila ledde till en ny resning 1998, där Uganda och
Rwanda invaderade Kongo. Kabila fick stöd av Angola, Namibia,
Zimbabwe. Alla dessa roffade åt sig av landets väldiga rikedomar,
som guld och diamanter.
Kabila mördades av en säkerhetsvakt för två år sedan. Sonen Joseph
tog över.
(Tidigare version publicerad i Dagens Nyheter.)
Be First to Comment