Press "Enter" to skip to content

Golfbana skiljer slum från lyx. Klyftorna kvar i Sydafrika tio år efter apartheids avskaffande

ZEEVENFONTEIN. Sylvassa stängsel och höga murar skiljer slumområdet
Zeevenfontein från den rika mångmiljonförorten Dainfern. När
Sydafrika nu firar tioårsjubileet av apartheids fall är det de
ekonomiska murarna som fortsätter att skilja svarta och vita åt.

Avfarten till slumområdet Zeevenfontein, 25 kilometer norr om
Johannesburg, är inte skyltad. Grusvägen är full av hål som får
bilen att skaka kraftigt. Området, utslängt på ett sluttande gärde,
är ett arv från apartheidtiden. Här har 10 000 människor bott i
eländiga plåtskjul och hyddor, utan vare sig el, vatten eller
sanitet, sedan 1989.

Det är inget ovanligt i sig. Sex miljoner sydafrikaner saknar
fortfarande en fast bostad.

Vad som gör Zeevenfontein unikt, och kontroversiellt, är snarare
dess läge. Slummen är belägen direkt utanför murarna till Dainfern,
ett av Johannesburgs lyxigaste nybyggda områden.

Kontrasten kan knappast vara större. Sluminvånarna i Zeevenfontein
har direkt utsikt över Dainferns mångmiljonvillor i Toscanastil och
över greenerna på områdets privata golfbana.

Ett imponerande befästningsverk sträcker sig över gärdet som skiljer
områdena åt. Först ett stålstängsel. Sedan en jordvall med
nyplanterad skog för att skyla åtminstone en del av Zeevenfontein.
Slutligen de höga cementmurarna.

Före demokratins införande 1994, men också strax efter, utkämpades
här flera välpublicerade bataljer mellan de illegalt boende svarta
och polisernas inhyrda grävskopor.

jag har fått min hydda raserad två gånger och jag bodde i
rödakorstält i nära ett år. Men efter att vi fick en demokratisk
regering har vi åtminstone fått stanna tills kommunen kan ge oss
egna bostäder, säger Nellie Makineta, 34-årig tvåbarnsmamma, som
bott i Zeevenfonteins hyddslum sedan 1991.

Nellie Makineta kan från sitt trasiga fönster se hur Dainferns
invånare svingar sina klubbor på golfbanan. Men hon säger sig
likväl inte hysa agg mot dem som flanerar där borta, i en helt annan
värld, på väg till nästa hål.

Alltmedan hon själv dagligen måste kånka på vattendunkar för
matlagning och tvätt. Dottern Elizabeth, nio månader, bär hon på
ryggen. En äldre dotter dog här 1996. Nellie Makineta för en
ständig kamp för att plåthyddan inte ska rasa samman.

i går flöt hela golvet bort med regnmassorna.

Hon har staplat byrålådor och kläder på sängen för att allt ska
torka. Vad som håller Nellie Makinetas mod vid liv är att hon och
alla i Zeevenfontein fått löfte om att flytta till Cosmos City, ett
nytt planerat bostadsområde 15 kilometer västerut.

Men byggandet av Cosmos City har försenats sedan 1996 av de vita
egnahemsägarna i det nya grannskapet. De har drivit en långdragen
process i domstol.

de sa först att priserna på deras hus rasar om vi flyttar dit.
Sedan sa de att grundvattnet inte skulle räcka. Men sanningen är
att de är rasister, de tillhör det gamla Sydafrika, säger Jack
Molepo, talesman för Zeevenfonteinborna.

Ett domstolsbeslut nyligen tycks dock ha satt stopp för fortsatt
rättslig kamp. Och ett beslut i Johannesburgs kommunfullmäktige två
veckor tidigare betyder att de nya husen nu äntligen kan börja
byggas. Alla som har mindre än 1 500 kronor i inkomst ska få sina
hus gratis.

“Ni kommer alla att få era hus; de första av er ska kunna flytta in”
före jul, utlovar Tiaan Ehlers, ansvarig för Zeevenfontein från
kommunens sida, vid ett stormöte en söndagsmorgon.

En historisk ironi är att denne man, som var med och utarbetade
apartheids stadsplaner för inte så länge sedan, nu står här och får
folkhopen i Zeevenfontein att jubla. Men Nellie Makineta är
skeptisk.

jag har hört snacket förut. så fort Det är val lovas vi än Det
ena, än det andra, men inget händer, säger hon bittert.

För Nellie Makineta har det varit en alltför lång väntan i regn och
rusk. Samtidigt som ANC-eliten flyttat upp till samhällets högsta
division. Ändå säger Nellie Makineta ödmjukt:

jag har förståelse för att Det tar tid. jag har ändå fått min
värdighet. Jag kan gå och rösta och jag har rättigheter som jag
inte hade tidigare.

Det är detta oerhörda tålamod som håller ANC vid makten. Och som
gör att den gamla befrielserörelsen väntas vinna också landets
tredje demokratiska val nästa månad överlägset.

Comments are closed.