JOHANNESBURG. Den sydafrikanske performancekonstnären Steven Cohens
samlade verk och framträdanden finns nu i bokform.
“BOKEN “”COHEN””, utgiven av David Krut Publishing, ska det sägas”
direkt, lämpar sig inte för svaga hjärtan och religiösa desperador.
Båda kan tänkas få häftiga reaktioner mot de många sexuellt
provocerande, men inte pornografiska, fotografierna på Steven Cohens
samlade eskapader hemma i Sydafrika och ute i världen.
Omslaget slår an tonen, med konstnären själv lätt klädd i allehanda
pinaler.
Han liknar en skadskjuten påfågel. Eller en estetiskt förvirrad
konsument i överflödssamhället, som är desperat att göra ett eget
statement.
Runt halsen den ständiga Davidsstjärnan, Steven Cohens sätt att visa
att det inte finns några stereotypiska judar. En gasmask över
ansiktet, gyllengula flätor, på magen en hästsadel, spretande armar.
Långa svarta balhandskar, svarta damstrumpor med, högklackade
ormskinnsskor.
För det mesta använder han dragdrottningens gestalt -på S-Bahn i
Alexanderplatz i Berlin. Iklädd balettkläder, med en benprotes som
dinglar utmanande. Åsynen väcker ömsom förundran, ömsom förakt i
publikens blickar.
Samma tudelade reaktion i en svart kåkstad i Sydafrika. Cohen
skrider fram iklädd en kristallkrona samtidigt som kommunalarbetare
river ner illegalt uppförda plåtskjul.
En av invånarna, en kvinna, säger uppskattande att hon upplever
“Steven Cohen “”som en ängel eller en Jesus””. Andra stirrar på honom”
som de ser Hin håle själv.
Steven Cohens arbetsplats är där konst och verklighet överlappar
varandra.
“För mig är det man gör dagligen, från att gå till affären till attha sex, något jag forskar i för min konst, säger konstnären själv i”
boken.
Återkommande ämnen är Cohens judiska identitet och hans
homosexualitet. Han konfronterar publikens fördomar om båda.
Hänsynslöst.
(Tidigare publicerat i Dagens Nyheter – ekonomi.)
Comments are closed.