PRETORIA. Sentimentaliteten och Sydafrikas egen version av
hiphopmusik, kwaito, flödade när cirka 30 000 åskådare firade
landets första tio år som demokrati i det sydafrikanska
regeringskansliets park på tisdagen.
Där uppe på kullen, i Union Buildings, satt 4 000 hedersgäster och
lunchade med president Thabo Mbeki, som svurits in för sin andra
mandatperiod.
Nere i parken stod folket som bjöds fri underhållning av 200 av
Sydafrikas bästa artister.
“Där var “”Mama Africa”” – Miriam Makeba – och hennes”
generationskollega Dolly Rathebe. Och där var en en annan
sydafrikansk legend, jazzmusikern Hugh Masekela, som höll i
dirigentpinnen.
Scenen inramades av stora gobelänger med bilder på den avlidne
ANC-ledaren Oliver Tambo och på en grupp domare i landets
konstitutionsdomstol. De påminde massan om stundens allvar.
Allt eftersom doften av grillat kött tilltog, så blev det dock
alltmer musik för de i huvudsak unga svarta som tagit sig hit. De
fick se sina favoriter, som kwaitogrupperna Bongo Muffin och Speedy
& Zwai.
Det är fantastiskt att vara här och fira tioårsjubileet av vår
demokrati. Vi fick ju inte ens komma till den här delen av staden
under apartheidtiden. Men jag har själv inget minne av apartheid.
Det är något våra föräldrar och farföräldrar berättar för oss om,
säger Patrick Ngobeni, som är 21 år och arbetslös.
Det var också bland annat arbetslösheten och den fattigdom som
består, som president Thabo Mbeki hade som tema i sitt presidenttal.
Thabo Mbeki anses ha gjort ett gott hantverk under sina första fem
år som president. Sydafrika är än så länge en succé-story i en
osäker omvärld. Och Mbeki fått fart på ett dussintal politiska
processer i Afrika.
Omdömet på hemmaplan är att han faktiskt är en bättre president än
Nelson Mandela, som levde högt på sin fantastiska karisma och
popularitet.
Det var, som sig bör, Nelson Mandela som fick det överlägset största
bifallet, följt av president Robert Mugabe, när han anlände till
presidentinvigningen på tisdagen som bevistades av 40 utländska
statschefer.
Även om flygplan och saluter förgyllde tillställningen på samma sätt
som för tio år sedan,saknades likväl den unika historiska spänning
som då laddade samma cermoni. Den här gången lyste ledarna från
stormakterna med sin frånvaro.
Det var ändå en dag av frihetsfirande och sentimentalitet.
Som när tre gamla tanter anlände i samlad tropp till
presidentinvigningen, med kryckor och hjälpande händer: änkorna
efter de legendariska ANC- ledarna Oliver Tambo, Walter Sisulu och
Govan Mbeki (dvs Thabos mamma).
Comments are closed.