Jag skrev det här ledarsticket till min arbetsgivare Dagens Industri på uppdrag av min chefredaktör och CEO Hasse Ohlsson, en journalist av den gamla stammen som gav sina reportrar stor frihet och generösa villkor. I dag, exakt 30 år sedan landet övergick från vit diktatur till demokrati för alla, går Sydafrika åter till valurnorna. Demokrati råder fortfarande, står Sydafrikas demokrati i mångt och mycket ut som et skinande exempel för inte bara Afrika men större delen av världen. Sedan är det förstås en hel del som har gått fel – fattigdom, korruption och kriminalitet inte minst – men det kan åtgärdas.
Hej Hasse!
Hoppas detta är ungefär vad du efterfrågar. Lite
siffror:
BNP, %
Konservativt scenario Optimistiskt scenario:
1994: 2,8 4
1995: 4,0 7
1996: 5,2 7
1997: 3,5 4,5
Det optimistiska bygger på ökad grad av politisk
harmoni, en industrivänlig ekonomisk politik och
därmed ökat utländskt förtroende och
investeringar.
—————————————-
Bilden av Sydafrika i den dagliga mediarapporteringen har
under flera årtionden dominerats av en endimensionell bild
där förtryckande vita hållit de svarta massorna nere med
alla till buds stående medel.
På senare tid har denna gamla dimension bytts mot en ny,
där befrielserörelsen ANC och det zuluetniska Inkatha
Freedom Party bekrigat varandra med de mest brutala
metoder.
De senaste dagarna har rapporteringen centrerats kring vita
högerextremister och deras desperata bombkampanj för att
behålla sina rasprivilegier inom ramen för någon slags
boerstat.
Alla dessa bilder är i stort korrekta redogörelser den
;destruktion som Sydafrika utsatts, och utsätts, för och de
:aror som lurar i ett i politiskt, etniskt och kulturellt
fragmenterat land.
Med den politiska uppgörelse som Sydafrika nu fått så
ändras emellertid vår bild av landet dramatiskt.
Vid midnatt halades Sydafrikas gamla flagga för sista gången
och en ny, representativ för hela landets befolkning,
hissades i stället.
Från och med idag, onsdag, träder Sydafrikas nya
interimförfattning i kraft. Det innebär att landets svarta
idag första gången, sedan Jan van Riebeeck inledde 342 år av
kolonisering och sedemera apartheid, går och röstar. Om två
veckor har Sydafrika en legitim nationell samlingsregering,
sannolikt ledd av ANC. Presidenten kommer att heta Nelson
Mandela.
I den nya samlingsregeringen får partierna platser i
proportion till hur de lyckats i valet. Denna ska under fem
år se till att den politiska och ekonomiska situationen i
landet normaliseras.
Det är en makalös prestation, som ingen vågade drömma om
för fem år sedan. Att 14 000 människor dödats sedan 1990
9är tragiskt, men situationen kunde varit betydligt värre
med tanke på den järnridå apartheid byggt upp mellan
rasgrupperna.
Vi kan nu se Sydafrika för vad det är. Ett av världens rikaste
länder, med fantastiska naturresurser, infrastrukturer i
klass med vilket västland som helst och ett land som många
ekonomer tror kan bli, om inte en asiatisk tigerekonomi, så
väl en afrikansk lejonekonomi.
Landet kommer i år, trots allt våld och osäkerhet, att ha en
tillväxt på nära 3 procent. Budgetunderskott ligger på högst
moderata 7 procent av BNP. Inflationen är för första gången
på 25 år under 10 procent.
3För svenskt näringslivs del utgör ett demokratiskt
Sydafrika ett tillfälle att både hämta tillbaka gamla
;marknader, som delvis förlorades under sanktionstiden, och
upptäcka en ny oexploaterad marknad.
Storbolag som ABB, Ericsson, Electrolux, och en rad företag
i gruvindustrin, har redan tagit tillfället i akt och
återetablerat sig. Det gör de med baktanken att vara med när
Sydafrika och resten av södra Afrika vaknar upp.