Press "Enter" to skip to content

Sydafrika måste säga ja

Detta är en omarbetad artikel som först publicerades i Dagens Industri 2 Mars 1992

“Sydafrikas näringsliv går man ur huse för att stödja president F W de Klerk och ja-sidan i den ödesdigra folkomröstningen för vita som hålls den 17 mars. En nybildad s k “”privata sektorns folkomröstningsfond”” har redan fått in 4 Mkr i stöd.”

Om två veckor får landets vita en, förmodligen sista, chans att
säga vad de tycker om president de Klerks dramatiska reformer de
senaste åren. Reformer som för alltid ändrat den politiska
kartografin i det gamla apartheidfortet och lett till
förhandlingar om en övergång till demokrati med bl a Nelson
Mandela och hans ANC, den övervägande svarta Afrikanska
Nationalkongressen.

“Jag vet ingen, förutom det vita konservativa partiet och devita gruvarbetarna som röstar för nej-sidan, säger Edward”
Osborn som är chefsekonom på Nedbank, en av Sydafrikas större
banker, till DI.

Bland de uttalade ja-röstarna, som också indirekt lägger en röst
på ANC, finns redan VDn för Standard Bank, landets
näringslivsorganisationer och alla affärstidningar.

Den här gången finns det inget val, utbrister Financial Mail
på omslaget i veckans nummer, under en närbild av en
“kalkylerande de Klerk. Konkurrenten Finance Week säger “”Ja,”
“naturligtvis!””.”

SÄLJPANIK

För en vecka sedan när president de Klerk släppte sin valbomb
var situationen ytterst förvirrad. Börsen i Johannesburg
drabbades av total säljpanik och inga köpare stod att uppbringa.

Situationen har dock stabiliserats.

“Marknaden har absorberat chocken. Den har kommit fram till attde Klerk vinner och har fortsatt som vanligt, säger Edward”
Osborn.

Men ekonomins treåriga recession tär på krafterna och är en av
anledningarna till att många vänt de Klerk ryggen.

“Vi har inte haft någon tillväxt de senaste åren. Nära 300 000nya arbetssökande kommer ut på arbetsmarknaden varje år. Förraåret friställdes också minst 50 000 inom gruvsektorn och detblir inte bättre i år. Den svåra torkan leder tillfriställningar och konkurser i jordbruket, säger Edward Osborn.”

“En återhämtning är bara möjlig med en uppgång i den amerikanskaekonomin och en återhämtning internationellt. Vi är starktberoende av priser på metaller och de har legat lågt sedan 1989. JAG KAN INTE SE EN UPPGÅNG I ÅR.”

Ökad export

Exporten har, trots de låga priserna, vunnit några välbehövliga
procentandelar under 1991.

“Räknar man bort valutaeffekter rör det sig om en uppgång på 2-3procent, säger Edward Osborn.”

Det är främst tack vare ökad diamantförsäljning och export av
bildelar, det senare en effekt av ett exportorienterat
strukturprogram.

Det räcker dock inte långt. Sydafrika anses behöva en minst 6-
-procentig tillväxt i stället för dagens 1-procentsnivå. Staten
behöver kraftigt ökade inkomster för att hålla jämna steg med
krav på sociala förbättringar.

Den 17 mars, ödesvaldagen, löser inget av detta.

“Alla allvarliga problem kvarstår ju, och många svårlösta frågorska förhandlas om, säger Edward Osborn.”

Den tyske ekonomiministern J~rgen Möllemann, som besöker
“Sydafrika med en stor delegation, sa på fredagen att ett “”nej”””
“skulle få utländska investerare att dra sig ur landet. Vid “”ja”””
däremot skulle Möllemann rekommendera EG att skriva
samarbetsavtal med Sydafrika och bryta landets isolering.
SYDAFRIKA

SKRIBENT: Christer Pettersson

BILDTEXT:

ÖDESVAL: För de svarta sydafrikanerna är ett ja i de vitas
folkomröstning om president de Klerks reformpolitik en
nödvändighet. Omröstningen är i grund och botten ett val mellan
fred (vilket är liktydigt med fortsatta förhandlingar) och krig
(yttersta konsekvensen av en vit konservativ seger).

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *